Träminsveparna i Arkö-serien (M57-M68)

Minsveparen M64 HMS Hasslö

Tekniska data

Längd                                  44 meter

Bredd                                  7,5 meter

Djupgående                         2,7 meter

Deplacement                        312 ton

Maskin:

2 x Dieselmotor Mercedes-Benz MB 820 Gb-1, 1600 hk, KaMeWa-propellrar

Fart                                     16 knop

Besättning                            23 man

Bestyckning                         1 x 40 mm kanon

12 st fartyg byggdes totalt i olika konstellationer mellan byggnadsvarven.

 

Nedan stående tabell visar hur uppdelningen mellan byggnadsvarven varit för Arkö-serien.

 

Minsvepare Nr	Byggnadsvarv	Skrov tillverkare	Sjösatt	Ur drift
M57 HMS Arkö	Oskarshamns Varv	Fisksätra Varv	1957	1985
M58 HMS Spårö	Oskarshamns Varv	Fisksätra Varv	1957	1985
M59 HMS Karlsö	Oskarshamns Varv	Fisksätra Varv	1957	1984
M60 HMS Iggö	Kalmar Varv	Fisksätra Varv	1961	1986
M61 HMS Styrsö	Kalmar Varv	Karlskronavarvet	1960	1989
M62 HMS Skaftö	Kalmar Varv	Fisksätra Varv	1961	1990
M63 HMS Aspö	Karlskronavarvet	Karlskronavarvet	1962	1991
M64 HMS Hasslö	Karlskronavarvet	Karlskronavarvet	1962	1989
M65 HMS Vinö	Karlskronavarvet	Karlskronavarvet	1962	1981
M66 HMS Vållö	Helsingborgs Varv	Fisksätra Varv	1963	1980
M67 HMS Nämdö	Helsingborgs Varv	Karlskronavarvet	1964	2009
M68 HMS Blidö	Helsingborgs Varv	Karlskronavarvet	1963	1995

Konstruktionsarbetet utfördes av Oskarshamnsvarvet vid ett konstruktionskontor i Saltsjö Duvnäs (Olle Kärnhagen) i nära samarbete med Fisksätra Varv, där de första skroven byggdes, som sedan utrustades i Oskarshamn. Sedermera professor Karl-Axel Olsson på KTH, Instutionen för Lättkonstruktioner, var den ingenjör som gjorde det huvudsakliga beräkningsarbetet för Arkö-serien.

Som förebild för konstruktionen användes i viss mån två amerikanska minsvepare AMS-60 CL och AM-421, som var av samma storleksordning som M-57.

M-57 serien byggdes i furu i en limmad lamellerad konstruktion. Köl och kölsvin med bredden 320 mm och varierande höjd av 22 mm lameller liksom vägare och däcksbalkar. Spant av 11 mm lameller, spantbredd 115 mm och spantdistans 530 mm. Spanthöjden varierande efter djupet. Bordläggningen var från början tänkt att utföras med 60 mm tjocka horisontella bord, men skjuvprov i full skala med bordläggningspaneler visade att skjuvdeformationerna blev för stora på grund av dålig vridstyvhet hos skrovbalken, varför två 15 mm tjocka diagonalskikt infördes och den horisontella bordläggningen minskades till 40 mm. Däcksbalkarna hade dimensionen 115×150 mm. Däcket av 60×60 mm trä. Kring däcksluckor och andra urtag har 22 eller 40 mm plywood lagts in som förstyvning.

I fartyget fanns sju vattentäta skott av 18 eller 26 mm plywood förstärkta med vertikala reglar med delningen 300 mm.

All limning gjordes med fenolharts, och alla bultar var av rostfritt omagnetiskt stål.

Vid spant 27 fanns ett språng mellan huvuddäck och backdäck, som bland annat ur hållfasthetssynpunkt var mycket bekymmersamt eftersom däcksvägaren ej var kontinuerlig. Detta avhjälptes på de första M-57sveparna, som redan var under tillverkning, genom att en förstyvning limmades och bultades till huvuddäckets vägare och fram under backdäcket. Denna förstyvning hade avsevärda dimensioner och var mycket utrymmeskrävande. Den kallades av båtbyggarna för ”Flygplansvingen”. Senare gjorde Karl-Axel flera omkonstruktioner och beräkningar. Den slutgiltiga lösningen blev att ett 10 m långt S-format limträpaket tillverkades separat med maximala dimensionen ~800×200 mm och i ändarna med huvuddäckets respektive backdäckets däcksvägares dimensioner. Paketet var dessutom krökt efter bordläggningens form. Denna limträbalk är utan tvekan den exklusivaste träkonstruktion jag konstruerat och dimensionerat säger Karl-Axel. Genom att denna kontinuerliga vägareförstyvning kopplades till brädgången från huvuddäcket fick fartyget en vacker sidoprofil.

Nedan visas ett antal bilder från den tiden då Arkö-serien byggdes och då Karlskronavarvet hade ett antal duktigare snickare eller timmermän som de brukar kallas på varv och  som kunde bygga större fartyg i trä. Karlskronavarvet byggde här 6 av de 12 skroven under en 3-årsperiod.

(klicka på bilderna och de blir skarpa och kan göras ännu mer detaljrika där ni vill specialstudera m.h.a. +-et i förstoringsglaset).

Här arbete med den kontinuerliga limträbalken som utgör förstäv

Tillverkning av spant

Montering av spant på stapelbädden

Arbete med fartygets stäv

 

Spantarbete med fartygets akterskepp

 

Bultförband för kölinfästning borras

Bordläggning och däcken las i tre lager. I de två innersta lagren las plankorna diagonalt och det yttersta lagret las på konventionellt sätt.

Bilden visar hur det innersta lagret diagonalarmering är applicerad

Nästa bordläggningslager bultas fast med rostfria omagnetiska skruvar

De olika bordläggningslagren limmas samman med fenolhartslim

2 lager15 mm plywood monteras i bordläggningens skärstråk att öka vidstyvheten

(i träbåtsbyggeri ibland kallat berghultsstråk).

Bordläggningen förhydrades med ett stråk glasfiberarmerad plast i vattenlinjebältet som skruvades dit före målningen

 Sjösättning av M63 HMS Aspö 1962

Skrov med däckshus i plywood

Däckshuset var uppbyggt av huvudsakligen plywood och ej lastbärande samt bultat till däcket med bultar genom hela överbyggnaden. Masten var helt utan stag och byggd i triangulär sektion av plywood samt infäst i däckshuset. Masten till lastbommen var limmat trä och utan stag samt infäst i däck och kölsvin.

HMS Aspö (M63) under gång

Minsvepareseriens vidare öden redovisas enligt nedan:

HMS Arkö (M57) var en minsvepare i svenska flottan. Hon var typfartyg för en serie på 12 fartyg. Hon var namngivare till Arkö-klassen. De var byggda i trä för att vara omagnetiska och därigenom kunna svepa magnetminor. Skroven bestod av tre skikt av furuplankor som var diagonalt limmade till varandra. Fartyget såldes till ny ägare på Filippinerna år 1996.

HMS Spårö (M58) var en minsvepare i svenska flottan av Arkö-klass. Fartyget såldes 1986 och har byggdes om för räkfiske i Indiska oceanen under namnet King Prawn. Hon återkom senare till Stockholm under namnet Zabull och såldes sedan vidare till Italien 1993.

HMS Karlsö (M59) var en minsvepare i svenska flottan av Arkö-klass. Fartyget såldes 1986, har renoverats och ligger för närvarande vid Gåsö i Saltsjöbaden

HMS Iggö (M60) var en minsvepare i svenska flottan av Arkö-klass. Fartyget såldes 1989 och skänktes sedan till Kalmars sjöbefälsskola. Under 1993 användes fartyget för träning på brand- och sjöräddning vid en övning utanför Ystad och brann då upp. Ystads nya hamnbassäng har resterna av fartyget som utfyllnad

HMS Styrsö (M61) var en minsvepare i svenska flottan av Arkö-klass. HMS Styrsö såldes 1990 ihop med HMS Hasslö (M64) båda minsvepare i Arkö-klassen. Styrsö låg därefter förtöjd på olika ställen i Södertälje innan hon fick plats vid gamla tegelbruket vid Linasundet i Södertälje. Styrsö tjänstgjorde som bostad fram tills det att hon den 28 december 2012 förstördes i en brand.

HMS Skaftö (M62) var en minsvepare i svenska flottan av Arkö-klass. Fartyget såldes 1991 och reparerades 1996 i Valletta på Malta. Hon hade då fått namnet La Garaventa II.

HMS Aspö (M63) var en minsvepare i svenska flottan av Arkö-klass. Fartyget såldes 1991 och strandade sedan vid Alholmsudd i norra delen av Stora Värtan någon gång i slutet av 1990-talet. Sjöfartsverket noterade detta vrak t i årsregistret 1999.

Kring 2006 gjordes försök att få tag på ägaren för att förmå denne att frakta bort vraket, men ägaren har inte gått att nå. I november 2014 låg vraket fortfarande kvar på samma plats, och det förfaller mer och mer allt eftersom åren går.

HMS Hasslö (M64) var en minsvepare i svenska flottan av Arkö-klass. Fartyget såldes 1990 och låg till 2007 i dåligt skick i Svindersviken i Nacka. Flyttades därefter från platsen för att ge plats åt bostäder. Vidare öden okända.

HMS Vinö (M65) var en minsvepare i svenska flottan av Arkö-klass. Vinös vapen var i guld med en spelande svart orre med röd beväring. Såldes 1984 till Zürich, Schweiz. Vidare öden okända.

HMS Vållö (M66) var en minsvepare i svenska flottan av Arkö-klass. Fartyget såldes 1985 och användes som arbetsplats vid Tvetaberget på Värmdö under flera år. Fartyget destruerades 1996.

HMS Nämdö (M67) var en minsvepare i svenska flottan av Arkö-klass. Fartyget utrangerades som minsvepare 1995 för att senare nyttjas av Kustflottans skoldivision som övnings- och ledningsfartyg. Fartyget var fortfarande i tjänst 2002. Avvecklades 2009.

HMS Blidö (M68) var en minsvepare i svenska flottan av Arkö-klass. Sjösatt 1963. Fartyget var det sista av Arkö-klassen. På kvällen den 15 november 1977 rände hon i full fart upp på skären väster om Långholmgrundens fyr i Kanholmsfjärden. Endast en tredjedel av fartyget låg kvar i vattnet. Fartyget bärgades, reparerades och var åter i tjänst ett par år senare. Utrangeras och såldes 1996 till ny ägare på Filippinerna.

Man kan bara konstatera att det är sorgligt att se HMS Aspö (M63)  vid Alholmsudd i norra delen av Stora Värtan där hon sakta bryts sönder.

Vraket av HMS Aspö vid Alholmsudd