Fullskalesektioner inför de nya minjaktfartygen av Landsortklass med namnen FUSK I och FUSK II

Verkan från en undervattensexplosion var i början av 1970-talet svår att beräkna då det fanns mycket liten kunskap hur detta komplicerade dynamiska förlopp skull hanteras matematiskt. Vid den här tiden fanns inte heller några kraftfulla datorer, som nu gör sådan beräkningar betydligt enklare. Man hade visserligen gjort en rad sprängförsök mot olika panelkoncept som monterats mot en stålkasun som hängdes i en gammal mobilkran under försöken och funnit att GRP sandwich konceptet var det koncept som var bäst lämpat för utvecklingen av det nya skrovkonceptet för de kommande minjaktfartygen.

panelprov

Ett liknande panel test 10 år senare vid Alsnäset

Nedan kan ni se en videoupptagning från ett sprängprov  vid Alsnäset

 

Att helt förlita sig på dessa småskaliga sprängförsök var inte tillräckligt, men de var relativt billiga att utföra på den tiden. Försvaret hade gott om gamla sjunkbomber från kriget man ville bli av med. Apteringarna gjordes till en mycket ringa kostnad av erfarna äldre försvarsanställda.

Botten reflexioner och delvis felaktiga inspänningsförhållanden av panelerna gjorde att denna testplats ned tillhörande utrustning övergavs 1986.

En ny testfixtur med realistiska inspänningsförhållande byggdes från en utrangerad ubåtssektion, som hade betydligt större massa och som kunde användas på större djup där inga bottenreflexioner störde mätresultaten.

Enda möjligheten helt verifiera konstruktionen var på 1970-talet  att bygga fullskalesektioner och prova dessa med detonerande minor allt närmare skrovet.

En arbetsgrupp med representanter från FMV, KTH och Karlskronavarvet hade bildats för att genomdriva sprängproverna och analyserna, där även Försvarets forskningsanstalt (FOA) medverkade. Arbetsgruppen fick det fyndiga namnet ”FUSK”, som stod för fullskalesektion och leddes av John Sjögren från FMV.

Den första fullskalesektionen skulle sprängprovas efter semestern 1975 och bogserades ut och förtöjdes på Kållafjärden mellan Flaggskär och Inlängan, med en kabel till Flaggskär för kraftförsörjning till datorer och mätbandspelare från ett mobilt generatoraggregat.

fusk-i-1 Fullskalesektionen FUSK I i GRP Sandwich sjösätts m.h.a kran Nr 5

 dop-1

Fullskalesektionen döps med öl till FUSK under överinseende av  FMV projektledare John Sjögren

dop2

Stor munterhet bland projektgruppens medlemmar efter det effektfulla dopet med öl

Kunskap om skadeverkan från undervattensminor på nära avstånd mot en GRP-sandwich konstruktion var vid denna tid begränsad, varför den mycket dyrbara utrustning för mätningarna var placerad på en självflytande flotte som placerats på däcket av den 10m långa midskeppssektionen som innehöll en huvudmotor i drift samt tre attrapper av det övriga huvudmotorsystemet. Flotten var menad att vara friflytande och rädda mätutrustningen i fall att något skulle gå galet och FUSK skulle börja ta in vatten och sjunka.

FUSK II med däckshus med mätutrustning som skulle flyta ifall tests skulle gå läck och sjunka

På fullskalesektionen ”FUSK I” fanns även två hytter med den tänkta utrustningen för det projekterade minjaktsfartyget M70. I en av hytterna hade ”krockdockor” som används av bilindustrin monterats. Dockorna hade instrumenterats med accelerometrar på en rad vitala delar för att dokumentera vilka kroppsbelastningar en besättning kunde få vid en minsprängning på nära håll. Hela förloppet och responsen ombord på fullskalesektionen höghastighetsfilmades. En mycket osannolik händelse inträffade då rörelsen av en huvudmotor under ett sprängförlopp skulle studeras. Den elastiskt uppställda huvudmotorn skulle höghastighetsfilmas av FOA: s filmteam och en av arbetsgruppens medlemmar placerade en M20 bult med skallen stående ner på en av huvudmotorvägarna. Då vi inspekterade fullskalesektionen efter sprängförsöket stod bulten kvar på samma ställe, något som förbryllade alla då vi förväntat finna den långt därifrån. Svaret fick vi när filmen framkallats. Bulten hade lättat ca 1,5 m från motorvägaren och lyckats landa på samma ställe med skallen ner mot vägaren utan att falla omkull, något som är betydligt mindre sannolikhet än att vinna högsta vinsten på penninglotteriet. fiske

Medlemmar från Karlskronavarvets fartygskonstruktion passar på att fiska innan första detonationen som då gjorde allt fiske utsiktslöst. Fr. vänster Ivan Olausson, Sigvard Arvidsson och Hans-Erik Sträng med fiskfångst på Flaggskär

FUSK  I utsätts för ett fullskaligt sprängprov i form av en sjunkbombsladdning

Mätningsgänget på plats beiktningsgruppen

Besiktningsgruppen på väg till besiktning efter sprängprov

 provbitsuttag

Kompositarbetaren Leif Berg kapar ut ett prov efter sprängprov av FUSK I 

 provbitsuttag-2

Den Utkapade skrovdel sändes till KTH för undersökning och provning

Bilderna visar återstoden av den gamla fullskalsektionen samt vändningen av den nytillverkade bottendelen innan den slutligen passades in mot den gamla fullskalesektionen på bilden nedan.

fuks-ii-1

Bottendelen för nya skrovdelen bortkapad

laminering-fusk-ii 

Den nya bottendelen till FUSK II lamineras invändigt

sammanfogning

Den nya bottendelen under inpassning

sammanfogning-2jpg

Fullskalesektion FUSK II under färdigställande

fixtur-1

Borrning och under-gjutning av VSP attrapperna med chockfast gjordes med en speciell fixtur där metodiken använt i samtliga senare byggda minjaktsfartyg

attrapper-vsp

Propellerattrapperna  av ” Voith Schneidertyp ” med vardera vikten 9 ton på plats i den ombyggda testsektionen

FUSK II instrumenterades med accelerometrar och töjningsgivare innan hon bogserades ut till Flaggskär för en ny sprängprovsomgång. Sprängproven utfördes denna gång strax före jul på en ny sprängplats rakt söder om Flaggskär. Denna gång var vädrets makter inte alltid lika nådiga och med bara några få timmars dagsljus fick allt gå snabbt de dagar de inte blåste så hårt att sprängförsöken fick inställas. Var detta någon form av lekstuga med nya skrovmaterial som FMV och Karlskronavarvet börjat syssla med. Gasbindor och plast uttryckte sig en av FMV: s avdelningschefer på maskinavdelningen på skämt innan sprängproven, men som efteråt var klarligen imponerad av det nya skrovmaterialet. Sprängförsöken gav lyckade resultat och de dimensioner och konstruktionslösningar som provats fram, inarbetades nu i Minjaktsprojektet som sedermera resulterade i Landsortsklassen.