Ett projekt om stora skepp i den seglande flottan

Stapeln 0831

På Lindholmen i Karlskrona har flottans varvsanläggning varit etablerad sedan slutet av 1600-talet och utgjorde under större delen av 1700-talet kärnan i örlogsvarvet. Lindholmen är även en av landets första, storskaliga industrimiljöer, vilken förklarades som byggnadsminne 1995. På Lindholmen byggdes fyra nya skeppsstaplar under 1700-talet. Den stapel, som ligger mellan Wasa skjul och Polhemsdockan gjordes till upphalningsbädd under 1800-talet. På denna stapel skall VHFK (Varvshistoriska föreningen i Karlskrona) nu rekonstruera tre spant i full skala från ett 1700-talsfartyg. Syftet med projektet är att kunna berätta om Lindholmens skeppsbyggarhistoria och synliggöra den varvshistoriska miljön. Själva konstruktionen är tänkt att anläggas på en yta som är 10 x 15 meter, där en 15 meter lång sträcka av järnvägsrälsen från 1858 tas bort. På den fasta berggrunden har VHFK i Samverkan med Fortverket planerat gjuta tre betongplintar, som kläs med träpanel för att efterlikna kölblock, på vilka de tre spanten monteras.

Det största spantet kommer vara 10 meter högt och 13.5 meter brett. För att säkerställa konstruktionen i sidled och längdled kommer stöttor och dragstag monteras. De tre spanten kommer delvis att bordläggas och garneras för att tydligare kunna visa, hur dåtida krigsfartyg byggdes. På den sida, som bordlagts, kommer också en stapelbana byggas på det sätt, som gjordes i slutet av 1700-talet. Den andra sidan kommer att stöttas på det sätt, som gjordes under byggnationen, innan skeppet kilades upp på sina sjösättningsslädar.

Målsättningen med projektet att skapa ett nytt och attraktivt besöksmål för turister, som är intresserade av världsarvet på Västra Lindholmen. Projektet ska visa de fysiska dimensionerna på dåtidens seglande skepp samt visa de skeppsbyggnadsprinciper, som utvecklades av de stora skeppsbyggmästarna Gilbert Sheldon och Fredrich Hindrich af Chapman, som båda var verksamma vid varvet i Karlskrona i slutet av 1700-talet.

Som förebild för rekonstruktionen har valts en spantritning från linjeskeppet Adolf Fredrik från 1744 och dess ombyggnad till linjeskeppet Riksens Ständer 1770, som gjordes på Lindholmen.

Spantritningen är gjord av Gilbert Sheldon här i Karlskrona och är daterad 22 april 1766 och är den mest väldokumenterade och detaljrika ritningen från denna tid. Riksens Ständer deltog i kriget mot Ryssland 1788 – 1790 , men förlorades sista krigsåret vid anfallet mot Reval. Chapman som efterträdde Gilbert Sheldon lät 1778 bygga skeppet Wasa, som var ett mindre grundgående fartyg, som trots sin ringa storlek kunde leverera stor eldkraft. Ett mindre fartyg har fördelarna, att det är grundgående och kan navigera med större frihet samt att det minskade vattenmotståndet ger högre manöverduglighet och hastighet. Den låga höjden reducerar också avdriften, vilket hjälper fartyget att hålla formationen i en slaglinje samt presenterar ett mindre mål för fienden att beskjuta.

Wasa kan sägas vara ett prototypfartyg för de kommande tio linjeskeppen, som seriebyggdes på örlogsvarvet i Karlskrona mellan 1782 till 1785. Dessa var emellertid något större än Wasa och med liknande dimensioner och konstruktionslösningar, som visas mera detaljrikt på spantritningen för Riksens Ständer.

VHFK har därför nu bestämt att spantritningen för Riksens Ständer ska ligga till grund för rekonstruktionen, som ska visa hur dåtidens timmermansarbeten utfördes. Wasa byggdes i Stora Skeppsskjulet på Lindholmen 1778 och som då fick namnet Wasa skjul. Att noteras är, att Chapman också seriebyggde tio fregatter parallellt med linjeskeppen under dessa år. Chapmans storhet som den första moderna skeppsbyggmästaren var bl.a., att han gjorde släpförsök av olika skeppsmodeller för att mäta deras motstånd och på så sätt skapade grunderna för modernt skeppsbyggeri genom sina tekniska beräkningar rörande släpmotstånd, stabilitet m.m. Dessa finns efterlämnade i hans verk ”Tractatat om Skeppsbyggeriet, Architectura Navalis Mercatoria ” från 1775.

Wasa sänktes 1836 avsiktligt i Djupasund mellan Tjurkö och Sturkö i Karlskrona skärgård tillsammans med ett 20-tal andra skepp intill.  Här finns det nu planer på att bygga en dykpark, då området är lättdykt och välbesökt redan idag. Projektet, som har godkänts av Länsstyrelsen, kommer att drivas i VHFK regi och  sker i nära samverkan med Fortverket och Marinbasen. En arbetsgrupp och en styrgrupp med representanter från Fortverket, Marinbasen, Marinmuseet och VHFK har nu bildats för projektets genomförande.

Att projektet Ektimmer & Linjeskepp rönt stort intresses hos beslutsfattare i Världsarvsprojektet står nu helt klart. Hur Chapman lyckades serie bygga 10 Linje skepp och 10 lite mindre Fregatter på  7 år är det ingen som idag har ett samlat begrepp kring. Det första av skeppen byggdes på 111 dagar.

Här ser VHFK fram mot att med hjälp av maritima historieforskare få fram hur den tidens sektionsbyggnads teknik utfördes. VHFK har redan idag identifierat en del detaljlösningar som vi inte helt förstår varför de ser ut som de gör. Avsikten är sedan att löpande förmedla kunskapen genom digitaliseringar och animeringar på VHFK Hemsida”.

Att projektet också rönt intresse bland ungdomar står klart efter dagens artikel 2016

Projektet Ektimmer och Linjeskepp går från ord till handling

Tisdagen den 25 april kallade VHFK till en pressträff på sågen i Liatorp för att markera att nu går projektet från ord till handling. För att markera detta skulle en stor ekstock sågas.

Ekstockar till första sågomgången kommer från ett nytt bostadsområde utanför Karlskrona.

Karlskrona kommun bidrar med ca. 35 ekstockar från detta område till projektet på Lindholmen.

Resterande ekstockar kommer från Kronoskogen på Visingsö. Dessa har nu sågats och ligger och väntar på timmerbilen som ska köra dem till sågen i Liatorp.

Ekskog på Visingsö

På Visingsö finns Europas största sammanhängande ekskog. Ekarna planterades här av svenska kronan på 1830-talet för att användas till flottans skeppsbyggeri. När ekarna var mogna att skördas 1975 erbjöds ekarna till marinen, som tackade nej eftersom behovet av virket inte längre fanns.

Det är därför med extra stor glädje att VHFK får köpa in ett 90-tal ekstockar just från Visingsö för användning till det de en gång var tänkta till.

Till pressvisningen hade lokalpress i Karlskrona inbjudits liksom SVT-Blekinge.

Se inslaget från SVT. 

Nedan kan Ni även läsa delar av det reportage som publicerades i Bas Blekinge och som skrevs av Olle Melin.

Läs Ektimmer och Linjeskepp går från ord till handling