KA 2 fartyg och båtar. En bildkavalkad över 98 (150) år

När KA 2 sattes upp 1902 övertogs ett antal fartyg och båtar från Carlskrona artillerikår och dess föregångare. Många av dessa var ålderstigna redan 1902. Successivt under 1900-talet har nya fartyg och båtar tillförts.

Nedan stående fartyg är byggda vid varvet i Karlskrona:
Nybygge 254 Kungsholmen 1, 1873
Nybygge 261 Mul 4, 1884
Nybygge 284 Mul 9, 1912
Nybygge 290 Sjöhästen, 1918
Nybygge 459 Svävare KA M10 X, 1998

Standardiseringen kan man säga började med A-sluparna i mitten av 1930-talet. Innan dess handlade det dels om övertagande av äldre fartyg från flottan eller enstaka nyförvärv. Standardiseringen nådde sin höjdpunkt på 1990-talet med anskaffandet av båtar till de nya amfibieförbanden.

Minutläggare
De förstaminutläggarna var ångkranpråmar som byggts för det fasta minförsvaret med start 1875. Vid KA 2 fanns 1902 ångkranpråmarna nr 2 och nr 4, byggda 1875 respektive 1893, vilka utrangerades och skrotades på 1930-talet. Från 1920 benämndes ångkranpråmarna för minutläggare.
Minutläggaren nr 9 byggdes 1912 och var i tjänst till mitten av 1950-talet.
Minutläggarna 13, sedermera Kalmarsund och 18, sedermera Öresund tillfördes 1953 respektive 1956. Öresund överfördes i början av 1990-talet till KA 3 och Fårösund, medan Kalmarsund fanns vid KA 2 fram till nedläggningen. Fårösund överfördes till 3.sjöstridsflottiljen år 2000 och utranger4ades 2015. Kalmarsund överfördes år 2000 till 4.amfibieregementet i Göteborg och är numera museifartyg på Maritiman i Göteborg.

Minutläggaren nr 4

Minutläggaren nr 9

Minutläggaren 13, Kalmarsund före ombyggnaden på 1980-talet

Minutläggaren 18, Öresund efter ombyggnaden på 1980-talet

Kommunikationsbåtar
Från Karlskronas grundläggning 1680 och fram till 1800-talets mitt handlade kommunikationerna i skärgården mest om transporter till och från Kungsholmen respektive Drottningskär. Från början skedde kommunikationerna med rodd- och segelbåtar. De tidigast kända tidtabellerna härstammar från 1830-talet och omfattade två dagliga turer på sommaren och en på vintern. Denna kommunikation kallades den dagliga slupen och besättningen utgjordes av en matros som slupstyrare och 8 båtsmän.

Barken Biskopinnan, byggd 1843 och tilldelad Kungsholmen 1850 seglar alltjämt i Marinmuseum regi.


Fortifikationens första ångslup som kommunikationsbåt någon gång kring 1875

Ångslupen Kungsholmen, sedermera Kungsholmen 1, sedermera Hästholmen, men allmänt kallad Mona-Lisa upprätthöll kommunikationerna till Kungsholmen 1881-1895 och sattes därefter in på Västra Hästholmen fram till 1943


Kungsholmen 2, sjösatt 1895 och använd som kommunikationsbåt till och från Kungsholmen fram till 1910. Användes därefter för olika kommunikationer fram till utrangeringen 1950

Bore, klassisk kommunikationsbåt vid KA 2 1910-1966.

Kommunikationsbåten Filip inhyrdes i början av andra världskriget för transporter i huvudsak mellan staden, Västra Hästholmen och Almö. Efter några år köpte kronan fartyget. Hon var i drift till början av 1950-talet, då hon såldes

Gun tillhörde från början I 26 i Vaxholm, sedermera I 2 V och överfördes 1943 till KA 2 som ersättning för Hästholmen (Mona-Lisa). Hon såldes 1949

Logementsfartyg
I avvaktan på att förläggningsbarackerna på Aspö Mad och Almö stod klara utnyttjades under de första åren på 1900-talet logementsfartyg. För KA 2 del utnyttjades förre fregatten af Chapman.

Fregatten af Chapman som logementsfartyg med ångslupen Kungsholmen 1 vid sidan. Observera unionsflaggan i aktern

Vedettbåtar
Från Carlskrona Artillerikår övertogs 1902 kabelbåten Läggut, sjösatt 1885. Den kom så småningom att kallas för vedettbåt och fick som sådan beteckningen Vb 43. Hon utrangerades 1933.

Åren 1904 till 1905 påbörjades byggandet fem 2.klass torpedbåtar för flottan. Dessa fartyg fick numren 87-95 (jämna nummer tilldelades Norges flotta under unionstiden). År 1906 beviljades anslag för ytterligare fyra fartyg. Efter unionsuppösningen fick fartygen nummer 5-14, där nummer 13 uteslöts på grund av vidskepelse efter ett beslut som troligen fattades av sjöministern och amiralen Wilhelm Dyrssen. År 1928 överfördes torpedbåtarna 10 och 11 från flottan till KA 2 och under kriget ytterligare två, nr 6 och 7. Vid KA 2 fick de numren V 6, V 7, V 10 respektive V 11. V 6 och V 7 hade legat i malpåse sedan 1928.

Med start år 1946 nybyggdes för första gången vedettbåtar direkt för kustartilleriet (7 stycken). V 54 tilldelades KA 2. De var från början koleldade, men ombyggdes för oljeeldning. Enligt specifikationen skulle de kunna en stor mängd konster, men det visade sig så småningom att detta var att gapa över för mycket. V 54 utrangerades redan i början av 1960-talet.

Kabelbåten (vedettbåten) Läggut (Vb 43)


V 10 och V 11. I tjänst vid KA 2 från 1928. Utrangerade 1954


V 6 vid Linje VII på Kungsholmen. V 6 havererade vid Busören utanför Bollö den 14 december 1944

V 54 vid kajen på Kungsholmen

Af Chapmans ångslup för transporter till och från land

Bogserbåtar och transportpråmar
År 1940 inköpte kustartilleriet 4 före detta norska valfångare byggda i mitten av 1920-talet. I kustartilleriet avsågs dessa som målbogserare. Valfångaren Starke omdöptes till Kanon och tilldelades KA 2. Hon var i tjänst in på 1950-talet.
Som bogserbåtar användes också civila båtar inköpta av kronan.

Björn och Sjöhästen var två transportpråmar, som utnyttjades för allahanda transporter i Karlskrona skärgård. Björn byggdes om kring 1910 och utrangerades på 1950-talet. Sjöhästen byggdes 1918 och byggdes på 1930-talet om till kabelfartyg. Hon kom att vara arbetsbåt för kabelarbeten långt in på 1990-talet. Hon såldes år 2000.

Målbogseraren, f.d. valfångaren Kanon


Bogserbåten Jack


Bogserbåten Gerda


Motorpråmen Björn

Motorpråmen Sjöhästen

1930- och 1940-talets standardbåtar
A-slupar
De första A-sluparna levererades 1934 och de sista 1946-47. De var avsedda som ett slags allroundbåt med personaltransporter och bevakningstjänst som främsta uppgifter. De var dessutom utmärkta utbildningsplattformar i navigation och sjömanskap. Från 1960-talet och framåt utrangerades A-sluparna. Den sista, Djärv, togs ur tjänst på 1980-talet. Inalles fanns vid KA 2 10 A-slupar. Dessa var: Alert och Kuriren (första generationen), Höken, Ugglan, Snappopp, Stormarn och Stålnabb (andra generationen) samt Djärv, Tapper och Trygg (tredje generationen). I dag finns Ugglan och Trygg i privat ägo, medan Djärv fungerar som museifartyg vid Marinmuseum.

A-slupen Snappopp. Observera den öppna styrhytten


24 A-sluparna Trygg (i privat ägo) och Djärv utanför Marinmuseum

B-slupar
B-slupen var en träbåt för allehanda uppdrag inom kustartilleriet. Skapare var den kända marindirektören Tore Herrlin, skapare av bland annat Gladan och Falken. Under åren 1940-45 tillfördes KA 2 9 B-slupar. Från 1960-talet och framåt utrangerades båtarna. Vissa av dem försågs med ekolod och fungerade som minarbetsbåtar.
B-sluparna vid KA 2 var: Knipan, Krickan, Labben, Lommen, Prackan, Spoven, Svärtan, Viggen och Ådan.

B-slupen Prackan

C-slupar
C-slupen var en inspektionsbåt, som var i tjänst under 1940- och 1950-talen. Den enda specifikation som fanns för båten var, att den skulle vara liten och ”äga” hög fart. Vid KA 2 fanns Gladan, Kuling och Vind.

C-slupen Gladan

Transportfärjor
Under de sista beredskapsåren tillfördes kustartilleriet fyra artilleritransportfärjor, varav en, Balder, kom att tillföras KA 2. Färjan var i tjänst vid KA 2 till i början av 1970-talet, då hon överfördes till KA 1. I dag är fartyget utrangerat.

Som ersättning för Balder tillfördes KA 2 1966 artilleritransportfärjan Bore, ett fartyg som överfördes till marinbasen i Karlskrona. Hon fick ärva namnet efter den legendariska gamla Bore, som såldes samma år som nya Bore anlände 1966.

Från 1950-talet och in på 1980-talet utnyttjades som färjor flottans gamla landstigningsbåtar L 51 – L 55. På 1960-talet tillfördes KA 2 två av dessa, L 53 och L 54.

L 53 återfördes till flottan efter några år, medan L 54 blev kvar vid KA 2 till i början av 1980-talet, då de nya trossbåtarna tillkom (600-båtar)

På 1980-talet tillfördes 2 transportfärjor av 600-båts typ, Almö och Bollö. Dessa är fortfarande i drift vid marinbasen.


Artilleritransportfärjan Balder

 

 


Artilleritransportfärjan Bore

Landstigningsbåt typ L 51

 

Trossbåten Almö

1950- 60- 0ch 70-talens fartygs- och båtgeneration
Bevakningsbåtar
I slutet av 1950-talet och början av 1960-talet tillfördes en ny bevakningsbåt, 60-båten, som ersättning för de gamla omoderna vedettbåtarna. Fartyget, som var det första i kustartilleriet, som var försett med hydrofon, användes i huvudsak som utbildningsplattform och för sjöbevakning längs Skånes och Blekinges kuster. Under många år utnyttjades båtarna vid BoMö (MDÖ) i Malmö för bevakningstjänst i Öresund. Tre bevakningsbåtar fanns vid KA 2, BevB 63, sedermera Ekeskär, BevB 67, sedermera Vitaskär samt BevB 72, sedermera Flaggskär. Av dessa kom Ekeskär och Flaggskär att byggas om till bevakningsbåtar specialdesignade för ubåtsjaktssystemet och fungerade som sådana in på 1990-talet, då den nya bevakningsbåt 80 tillfördes. Vitaskär behöll sitt ursprungliga utseende.

Bevakningsbåten 67, Vitaskär


Bevakningsbåtarna Ekeskär och Flaggskär tillsammans med 200-båt

200-båtar
De i slutet av 1950-talet nyuppsatta kustjägarkompanierna krävde helt andra båttyper än de som tidigare funnits vid kustartilleriet. Det fordrades en snabb, oöm båt, som höll god fart och kunde utnyttjas för kustjägarnas landstigningar. Man fick på köpet också en allround-transportbåt och en båt som kunde användas även för andra uppgifter än landstigning och personaltransporter, till exempel målbogsering och navigationsutbildning. De första båtarna levererades i slutet av 1950-talet och de sista på 1970-talet. Några av båtarna finns i dag i civil ägo.

Vid KA 2 fanns sammanlagt 17 fartyg med numren 207, 208, 215, 217, 220, 221, 223, 225, 244, 247, 256, 259, 260, 262, 268, 274 och 282

Transportbåt större 208

300-båtar
Ett antal olika varianter har funnits av de så kallade 300-båtarnaDe första kom redan 1958 och var egentligen avsedda för kustjägarförbanden som grupptransportbåt. 310, 311 och 312 fanns vid KA 2. Ett mellanting var 330-typen, som markerade övergången till de sista 300-båtarna 349, 350 och 351.

Den äldsta typen av 300-båt

Transportbåt 331

Transportbåt 350 vid Linje VII på Kungsholmen

400-båtar (transportkutter)
Under 1950- och 1960-talen tillfördes kustartilleriet 10 stycken transportbåtar i trä med nummerserie på 401 och framåt. Båttypen, som kallades transportkutter, kan delvis ses som en ersättare för B-slupen och kom att användas för transporttjänster av olika slag bland annat inom spärrbataljonernas trosskompanier. Två båtar tillfördes KA 2, 405 år 1962 och 411 år 1967. Idag används vissa av båtarna inom Sjövärnskåren.

Transportkutter 401 (403)

Minarbetsbåt större
I samband med de rörliga spärrkompaniernas uppsättande omkring 1970 tillfördes en ny minarbetsbåt till kustartilleriet. Den skulle dels användas i spärrkompaniet men även i de två minutläggningsdivisioner som fanns vid sydkusten. I de sistnämnda förbanden ersatte båtarna de ombyggda B-sluparna. Tre större minarbetsbåtar fanns vid KA 2, 504, 509 och 512.

Minarbetsbåt större 5??

Bevakningsbåt typ 80
Under 1980-talet utvecklades en efterföljare till de tidigare bevakningsbåtarna, bevakningsbåt typ 80. Erfarenheterna rån de ombyggda Ekeskär och Flaggskär togs tillvara liksom ett koncept som fanns inom Kustbevakningen. Två nya bevakningsbåtar fanns på KA 2, Dristig och Modig. De ärvde namn från tidigare A-slupar vid KA 4.

Bevakningsbåt typ 80

Amfibieförbandens båtar
I takt med att amfibieförbanden sattes upp under 1990-talet tillfördes kustartilleriet och KA 2 en helt ny båtpark. Därmed var vi inne i en helt ny epok av båtar skräddarsydda för sin uppgift. Båtparken innehåller 5 nya båttyper väl anpassade för amfibieförbandens uppgifter.

Ledningsbåt


Stridsbåt 90 H är kärnan i bataljonens båtpark. H står för halvpluton och båten gör fullt lastad cirka 35 knop


Strisbåt90 E, en mindre variant av 90 H

G-båt, en öppen aluminiumbåt som lämpar sig väl för till exempel ordonnanser och linjepatruller


Lätt trossbåt för ekonomitransporter


Svävare för tjänst i brigadstab

Text och foto

Olle Melin